PGAs HISTORIK
PGA bildades i augusti 1932 i samband med Dunlop Cup.
I målsättningen för PGA stod det då följande:
”Föreningen skall skydda och befordra medlemmarnas ekonomiska intressen och andra gemensamma intressen, ordna professionella mästerskap och andra tävlingar, vid behov ekonomiskt stödja medlemmar och förmedla anställningar för instruktörer.”
Dunlop Cup spelades för första gången på Stockholms Golfklubb. Tävlingen utvecklades så småningom till att bli PGA Mästerskapen och PGAs Instruktörsmästerskap. Landets samtliga instruktörer, med ett undantag, fanns på plats. Det var Sven Nordström, Douglas Brasier, Gerhard Hjort, Thure Lindskog, Ted Roberts, George Heron, Max Wellens och Adolf Hjort.
Max Wellens valdes till föreningens (då hette den Skandinaviska Professionella Föreningen) förste ordförande.
För att få en bild av hur PGA bildades bör man gå tillbaka till den tid då de första så kallade professionisterna kom till landet.
Den förste instruktören engagerades 1908 av Stockholms Golfklubb. Han hette Cobby och han fick fria resor, 60 kr i månaden och 1 kr per lektionstimme. Klubben kom dock snart underfund med att man måste betala bättre för att få en förstklassig instruktör.
Sex veckor under sommaren 1910 anställdes George Roberts på något bättre ekonomiska villkor, 1.50 kr per lektionstimme. Han arbetade därefter någon månad i Göteborg. Roberts blev mycket populär och kom tillbaka 1911 och då lade göteborgarna helt beslag på honom. Han blev helårsanställd av Göteborgs Golfklubb.
Instruktörsfrågan för Stockholms del fick sin lösning när Georges yngre bror Ted Roberts blev engagerad. Han anlände till Sverige den 27 mars 1914. Ted har betytt oerhört för golfintresset i huvudstaden. Han blev klubben trogen i helt otroliga 64 år.
Fram till 1924 hade vi endast fyra golfklubbar i landet, i Stockholm, Göteborg, Falsterbo och Karlskrona. Karlskrona hade förmodligen för få spelare för att ha råd att kosta på sig lyxen att ha en instruktör.
För Falsterbo blev den 13 augusti 1912 en betydelsefull dag, då anlände klubbens förste instruktör William Hester. Han har sedan dess gått som en röd tråd genom klubbens historia till sin pensionering 1947.
Att så många engelsmän senare kom att söka lyckan i Sverige hade framför allt en orsak. I England fanns det gott om golftokiga pojkar som var ointresserade av skolarbetet men drömde om att bli en ny Henry Cotton. För den sakens skull var de beredda att jobba som assistenter, sex dagar i veckan, tolv timmar om dagen, för en löjligt dålig lön.
I Sverige, trots att instruktörsjobbet länge varit ett lågstatusarbete, väntade himmelriket med en bra lön som instruktör och en helt annan respekt än hemma.
De första instruktörerna var ofta lika mycket greenkeepers som instruktörer. De lade ner mycket arbete på att förbättra banorna. I en minnesskrift från Falsterbos 25-årsjubileum visar klubben stor tacksamhet mot William Hester som trots små medel med en stor fiffighet förbättrat och förskönat banan. Exempelvis byggde Hester med egna händer upp den kända fjärde greenen ur flommarna.
På våren 1927 avled George Roberts. Han efterträddes av den förste svenske instruktören Adolf Hjort, vilken jämte brodern Gerhard upplärts av svågern Ted Roberts. Adolf Hjort stannade i Göteborg 1927-28. Därefter flyttade han upp till nybildade Djursholmsklubben och avlöstes på Hovås av Max Wellens från Manchester. Denne var en skicklig klubbmakare, något sämre spelare, acceptabel instruktör men först och främst affärsman. Efter fyra år på Hovås avlöste Wellens Adolf Hjort på Djursholm 1933. Hjort flyttade då över till den nystartade Lidingö Golfklubb.
I takt med att antalet golfklubbar ökade, ökade också antalet instruktörer. Den första vågen av svenska instruktörer sköljde över landet på 1930-talet då läget på arbetsmarknaden var mycket ansträngt och legendariska namn som Arne Werkell, Harry Fakt, Sven Nordström, Stig Christoffersson, Bertil Ahlström med flera dök upp.
Britterna fortsatte också att komma över till Sverige. Vissa jobbade som assistenter något år och flyttade sedan tillbaka hem igen. Andra stannade längre och kom att betyda mycket för golfutvecklingen bland andra Douglas Brasier som 1929 kom till Helsingborgs Golfklubb, Jimmy Dodd 1934 till Saltsjöbadens Golfklubb och Leslie Hickman 1934 till Lidingö Golfklubb.
Denna inledning får ses som en bakgrund till det som skulle hända inom vårt PGA. Mer om bakgrunden men också om fortsättningen finns att läsa om i PGAs Historiebok "Från Cobby mot 13 Majors". Boken skrevs med anledning av och i samband med PGAs 75-årsjubileum 2007. En underbart trevlig och lättläst bok om Golfens Historia från "början", om hur Golf sprids ut i världen, hur och när den kommer till Sverige samt självfallet PGAs historia och utveckling.
